Summering Nya Zeeland

Kia Ora!

Då var det dags för mitt andra bidrag till bloggen.

Även denna kommer vara mer av det övergripliga och sammanfattande slaget.
Och lite ur mitt perspektiv som chaufför och campare.

Nya Zeeland är inte ett land. Det är flera länder.
Väder, temperatur och natur skiftar otroligt mycket på ibland förvånansvärt korta avstånd. Häromdagen var det vindstilla och vi hade 25 gr varmt och sol för att dagen efter ha 5 gr, regn och snålblåst...
Men det är också det som är lite av charmen.
Nordön har generellt dock varit varmare än sydön.
Sydön har dock bjudit på en mer varierande natur.

Från Cooköarna flög vi med NewZeeland airlanes till auckland. På flyget hade de några videor med tips om nya Zeelands vägar och trafik, det var en bra uppvärmning.

Vi hämtade ut vår Mercedes Explorer på 7,2 meter på Britz och jag rullade ovant ut för att köra på vänster sida... Jag har kört vänstertrafik tidigare men att göra det med ett mindre skepp tog en stund att känna sig helt komfortabel med.

The land of turns and one land bridges

I princip har de bara två hastighetsbegränsningar på Nya Zeeland, 50 och 100 km/h.
Det är lite roligt med deras 100 km/h skyltar på många vägar som om man har dödslängtan möjligtvis kan komma upp i 50 km/h.
Det är ett oerhört kuperat land med mycket berg med slingrande vägar och på många ställen svänger man mer än man kör rakt. Det som är spännande är att man aldrig vet vad som döljer sig bakom nästa kurva. Det kan öppna upp sig fantastiska vyer och vi har många gånger samstämt ropat wow!

Vägskyltningen är oftast väldigt bra och de har ett finurligt system för sina kurvor. De är markerade med sin radie så man kan planera sin körning. Med mercan kan man bibehålla farten i 85 och 95 kurvor. 75:or och neråt kräver att man saktar ner.

Många av vägarna går igenom långa "pass" med höga bergssidor och oftast med en älv eller en sjö som rinner igenom passen. Det turkosa vattnet, de gröna sluttningarna och de snötäckta vita topparna i kombination är galet vackert.

De många vattendragen och passen gör att det är otroligt många broar i hela landet. För att vara kostnadseffektiva är de oftast "one lane" och det är ena sidan som har väjningsplikt före den andra. Ibland är de så smala så vi slickar nästan hjulsidorna i broräckena. Skulle jag gissa så har vi säkert kört över mellan 150-200 broar under våra tre veckor.

Totalt har vi på Nya Zeeland kört 396 mil. Vi hade räknat med drygt 300 så det blev lite mer än vi hade tänkt oss.

Sista dagarna har det blivit många mil och lite väl långa dagar i bilen. Barnen har dock skött sig exemplariskt och det är inte många "när är vi framme". Det har snarare varit vi som velat komma fram.

Min räddning vid långa pass har varit Mentos. Dessa ljuvliga mint-tabletter har blivit lite av en drog och jag ser till att alltid ha minst 2 stavar innan vi ger oss ut på vägarna.

Livet som campare

Vi var lite fundersamma innan vi åkte hur vi som familj skulle gilla campinglivet.
Vi är alla överens om att det fungerat väldigt bra och att det är mysigt.

Målet med dagsetapperna har varit att inte vara framme på en camping senare än kl 17. Då hinner vi utforska stället, bada om det finns pool, läsa bok eller spela spel, ev tvätta och laga mat.

En tredjedel av nätterna har vi fricampat. Deras fricampnings ställe ligger ofta väldigt naturskönt i direkt anslutning till vatten och vi har haft några av våra bästa upplevelser när vi fricampat.
Efter vi fricampat 2 nätter behöver vi tömma avloppet, tömma toaletten, fylla på vatten och ladda hushållsbatteriet.

Med undantag på första natten har vi antingen fricampat eller campat på en top 10. Top 10:orna håller en hyfsat jämn nivå till skillnad från tex "kiwi". Det kostar ca 100-150 :- mer vilket vi tycker det har varit värt. Vi är då garanterade fräscha badrum och kök, bra lekplatser, hyfsat wi-fi, dvd filmer att hyra och tvättmöjligheter.

Kommer det investeras i en husbil på hemmaplan?

Svaret är nog nej. Inte för att vi inte gillar det. Det passar både oss och barnen bra men det är nog så att vi vill fortsätta resa och uppleva nya saker i nya länder. Och har man en husbil på hemmaplan gäller det att utnyttja den och spendera sin lediga tid i den.

Däremot kommer vi nog inte tveka på att hyra en husbil för en vecka eller två och köra till Tyskland eller Frankrike någon gång.

Nu ligger jag i bakslafen med Ebba dreglandes på min axel medans solen sipprar sig in genom rullgardinen och fåglarna kvittrar utanför (lite poetiskt jag vet men det är faktiskt så ;-) ). Nu laddar vi för flygresa och 4 spännande dagar i Sydney!

Hepp hepp!

Frukost!

Mata ankorna!

Där någonstans långt borta går vägen.....

Träning innan frukost.
Det krävs att vi gör av med lite kalorier för det intas en hel del......

Vi har insett att vår husbil är bland de större slagen.
Många finurliga lösningar har skådats.....

"Familjen närmare restaurangen än såhär kommer vi inte"

Stopp på the mussle pot!

Puhhh klarar vår 3,5 meters bil detta....

Mästerkocken...

En kaffe i solen kan intas var som helst,

även på en parkeringsplats...

Film !

(problem med dessa, inväntar bättre wifi i sydney! )

Film tvau!

Naturens krafter

Kaikura

Klockan halv elva var vi inbokade på turen. Jag velade fram och tillbaka om jag skulle ta en åksjuketablett, eller om jag skulle klara mig på åksjuketuggummi….
Vilken tur att jag gjorde det… för turen blev tyvärr inställd även idag. Det var för kraftig sjö för att gå ut. Tydligen ställs 25% av turerna in pga dåligt väder. På våren står valarna längre ut, vilket även innebär att man måste åka längre ut med båtarna.
Vi fick kika på valar på film i utställningslokalen istället. Vi blev lite besvikna till mans, för vi hade verkligen sett fram emot detta. Men vädret kan vi inte göra något åt och var ingen idé att deppa ihop för det. Vi var ännu mer glada att vi fått se Delfiner i Abel Tasman nu!

Vi körde de 2,5h tillbaka till Christchurch, efter 20 min kom vi på att vi glömt tanka och det var bara att vända tillbaka. Närmsta mack var i Kaikura….. Det är inte som hemma att det är bensinstationer ofta! Men är det längre än 80km, brukar det stå en varningsskylt längs vägen :)
Väl framme gick vi för att besöka The Cathedral. Vi hade inte riktigt koll på att den blivit så skadad under jordbävningen 2011 och inte längre gick att besöka. Christchurch har fått sitt namn dels efter den så centralt placerad katedralen. Vi besökt även The Quake museeum, som handlar om jordbävningarna 2010 och 2011. Man vet inte idag om och hur man skall bygga upp katedralen.

Den 4 september 2010 kl4,35 var det ett skalv som mätte 7,1 på Richterskalan. Dess epicentrum var 4 mil väster om Centrum av Christchurch. Skalvet varade i 40sek och det var inga som omkom i detta skalv.
Den 22 februari 20111 kl 12.51 kom det andra skalvet som mätte 6.3 på Richterskalan och dess epicentrum var 6,7 km söder om centrum. Än om detta skalv inte var lika stort gjorde det större förödelse än det första. 185 personer dog och stora delen av staden förstördes. Detta är Nya Zeelands värsta naturkatastrofer någonsin i fredstid.

Skalven hade verkligen satt sina spår. Det kändes som om man var på en byggarbetsplats var man än gick. Här hade vi haft att göra!

Vi strosade vidare genom stan bort till ”Restart” där de byggt upp en liten stadsdel av containrar med affärer, caféer och sittplatser. Väldigt mysigt! Klockan började bli mycket och vi åkte till campingen, för packning och kvällsmat.

I dag har vi upplevt vädrets och naturens starka krafter både på ena och andra sättet. Dessa makter är inget vi rår på och något vi måste anpassa oss efter. Jag känner mig tacksam och ödmjuk åt att vi slipper dessa enorma krafter som ett jordskalv innebär och vad det kan föra med sig!

Oväder och inställd valtur

I går när vi kom till Christchurch var det 24* och sen drog det in värsta ovädret med regn och blåst. Och det har hållit i sig hela dagen idag! Fyra grader och regn, Fint det!


Vi hade bokat in Whale watching idag i Kaikura kl 13.30 och ringde vid 10 för att kolla om det blev av. De kunde inte svara då, utan vi blev tillsagda att ringa igen vid 12. Det fanns platser i morgon om det skulle bli inställt, så vi började köra mot Kaikura (2,5h) och ringde igen vid 12. Turen blev tyvärr inställd idag pga vädret och nu fanns det helt plötsligt inga platser kvar i morgon. Jag sa vänligt men bestämt att det hade de sagt två timmar tidigare och då hade vi inte behövt köra hela vägen om vi vetat det.
Som tur var lyckades han hitta platser åt oss i morgon vid 10.30 :),  så nu håller vi tummarna för att det blir av! Har lagt fram åksjuketabletter, påsar och servetter, allt efter ha hört Helle och Tobbes historia.....


Vi tog in på en camping i Kaikura, hittade inga trevliga fricampingar i närheten och ville ha ström för att få lite extra värme i husbilen. Vi hade som planer att gå ner till byn men det har ösregnat hela dagen, så istället har vi läst, spelat skipbo och myst.
Jag och Jimmie fick lite fnatt och gick ut och tränade en sväng på parkeringen och sen badade vi alla en badtunna som de har här. Så nu har man piggnat på lite och det har dessutom slutat regna!


Nu väntar lördagsmiddag med färsk pasta, pesto, parmaskinka med inspiration av  Fru Nagenius och det är ju helg, så då blir det ett glas vin till det ;)
Vi lyckades hitta Forest Gump i receptionen, som vi velat se sedan vi var i San Fransisco, så det får bli en lördagsfilm.


Dagen blev inte riktigt som vi tänkt, men väldigt bra ändå!

Milford sounds

Tisdag 25 oktober

Vi startade dagen tidigt med att köra de 2,5h det tog att köra till Milford Sounds.
Det finns vara en väg mellan Te Anau och Milford, vägen kallas Millford Road och är 119 km. Den är dragen tvärs igenom Nationalparken Fiordland. Vägen började byggas redan på 1930-talet och blev klar 1954.
Fiordland National Park är Nya Zeelands största nationalpark där branta berg möter djupa vikar och sjöar. Nationalparken är även upptagen på FNs lista över världsarv p.g.a de många göklarna, den unika växtligheten och U-formade dalgångarna. Nationalparken är 1257000ha vilket är 5% av Nya Zeelands yta.
Väl framme finns det inte så mycket mer att göra än att ta en båttur på fjorden. Det gjorde vi! Det var fantastiska vyer och jätte många enorma vattenfall. Vi hade tur, det var en klar och fin dag, men hade regnat på natten och därför var det gott om vattenfall. Lite småkyligt bitvis och i hamnen kryllade det av sandflies.
Efter båtturen tog vi bilen tillbaka till Te Anau och checkade in på samma camping, som kvällen tidigare. Solen sken och et var riktigt gott! Jimmie tog en löprunda, jag och barnen pärlade lite och strök fast deras tygmärken (som vi köpt under resan)på deras ryggsäckar. En Go avslutning på en magiskt vacker dag!
Vi pratade ju om det där med helg och vardag…. Det går bra. Vi dricker gott och äter godis och ibland äter och dricker vi lite mindre ;)

Water rafting och maskliknande delikatess



Onsdag 26 oktober

Vi körde tillbaka till Queenstown på morgonen (ytterligare en 2,5h resa) för att delta i utflykten vi bokat in. Det var vi och en familj från Australien som var med. Vi åkte i en minibuss längs guldgrävarstigarna och vår guide berättade många spännande historier om hur de hittat guld, metoder de använt osv. 1992 förbjöd staten kommersiell guldgrävning.

Vi stannade på fina platser, snirkliga vägar och branta stup. Eter ca en timme var vi framme vid deras camp. Där fick vi byta om till fleecetröjor, våtdräkt, raggsockar, jacka, flytväst och hjälm. Barnen sa inte ett ljud när vi klädde på  oss, de var fulla av förväntan! Sen blev vi körda ytterligare en bit, där vi la i våra två båtar. Vi fick en genomgång om hur vilka kommandon de kom att använda , paddel forward, stop, hold on osv och hur vi skulle göra om någon trillade i. Vi var alla taggade och spända!

Off we Go!

Det var en trevlig tur och vi fick känna på lite strömmar, än om det var en 1-2 gradig skala på deras rafting (tuffare rafting är en 3-4). Efter ca halva turen stannade vi och la till vid en strand, där vi fick hoppa från en klippkant ner i det jätte kalla vattnet och följa strömmen in till land. Bägge barnen gjorde det och tyckte det var super kul! Vi hade 1,5 h i båten och vi hade alla kunnat fortsätta 1,5 h till.

Vi hade jätte trevliga guider och de var super med barnen. Det hette Family Adventures och det var det enda företaget som tog med barn ut på rafting. Annars fanns det inte mycket "äventyrligt" för barnen. På de flesta äventyren skulle man vara 14 år.

Det känns ändå inte som vi missat något pga att Emil och Ebba varit för små. Vi funderade länge på om vi skulle hoppa Bungy jump men bangade i sista stund och det kan vi inte skylla på barnens ålder....

Det hade nog varit värre om de varit 12 år och så pass stora att de ville provat på men inte fick. Nu nöjer de sig med en lekplats med häftig hinderbana eller en båttur, som även vi uppskattar!

Torsdag 27 oktober

Nu skulle vi förflytta oss över till östkusten. Det var en riktigt tråkig tur och vi börjar tröttna lite på bilåkande. Det har blivit långa pass på sydön. Det är långt mellan städerna, men framförallt väldigt smala och snirkliga vägar. Vi var framme i Dundin vid 14-tiden. I Dunedin hade vi kollat in att det skulle finnas en Cadburrys choklad fabrik. Denna ville vi inte missa! Det var en relativt liten utställning, men barnen fick lära sig att man gör choklad av en kakao böna som växer på träd. Denna böna rostar man och tar ut kärnan, vilken man sedan gör till choklad. Vi fick provsmaka choklad och köpte såklart även med oss lite.

Vi fortsatte upp längs kusten till Moerki där vi fricampade på en strand. Det var ganska blåsigt och småkyligt, så vi kikade på den fina utsikten från de stora fönsterna i husbilen. Vi testade ugnen i husbilen för första gången och det gick fin fint, så det blev lax, hollandaise, kokt potatis och kokta grönsaker. Inte illa i ett husvagnskök utan ström :)

Fredag 28 oktober

Vi vaknade av vågornas brus (vet att det låter lite klyschigt, men det gjorde vi). Vi hade bestämt att vi skulle ha lite sovmorgon och vi sov i 10h!

Jag hade av en slump läst att man kunde kika efter pingviner vid fyren i Moerki så vi gav det ett försök. Tyvärr såg vi inga och hade vi varit mer pålästa hade vi vetat att det är lättast att se dem vi gryning eller 1-2 timmar innan solnedgång. Men man kan inte veta allt!

Vi körde längs med kusten , motorvägen gick genom många mysiga små byar och vi kunde dessutom få in en radiokanal i alla fall i tio minuter utan att det brusade! Vi gick igenom varje dag på resan och allt vi sett och gjort. Vilket tempo vi hade i USA!

Vi kom fram till Christchurch vid 16. Jimmie svängde hastigt av vägen, in på en plantskola (inte likt honom att ha så bråttom till just en plantskola). Anledningen var att det stod en skylt om att de sålde Weitbeat, vilket vi sett längs med hela västkusten, men inte lyckats få tag på. Det är en delikatess här och något vi var tvungna att få smaka. 1kg kostade 500kr. Vi köpte 200g.

Det fanns pool på campingen och det har barnen längtat efter, så det blev ett dopp innan maten. Till förrätt blev det weitbeit (blandande den maskliknande fisken med ett ägg, citron, salt och peppar som vi stekte som en omelett) och till huvudrätt, kyckling i sås, ris och grönsaker och choklad till efterrätt.

Tvättade två maskiner tvätt och tittat på en "feel good" film. Mysigt!

Planen var att lägga upp en film från raftingen, men wi-fi här är inte det snabbaste, så det får komma en annan dag!

Trevlig helg!                         

Shotover river som vi paddlade i

Spända barn

och föräldrar

Sååå Cooolt!