På jakt efter Höganäs och valar

Idag var det Jimmies tur att ta en morgontur runt Operahuset och Botaniska trädgården. Vi åt frukost och begav oss ut. I dag har vi kollat närmare på Operahuset, en spännande historia som anknyter till Norden och Sverige.

Den danska arkitekten Jorn Utzon vann 1955 den utlysta tävlingen om ett operahus i direkt närhet av hamnen i Sydney.

Bygget tog 16 år att slutföra och stod färdigt 1973 och processen gick allt annat än smärtfritt.

Den tekniska och ingenjörsmässiga utmaningen med att lösa tak-segeln tog fyra år att lösa. Den danska (idag världskända) ingenjörsbyrån Arup lyckades lösa utmaningen.

Visionen var blandannat att taksegeln skulle relatera till seglen i hamnen. Utzon var också övertygad om att byggnaden var tvungen att tåla att ses från alla håll och skulpterades därefter.

Utzon arbetade i 12 månader med att utveckla kaklet till taket tillsammans med "one of the best ceramic factories in the world, Höganäs in Sweden".

Höganäs utvecklade en metod som på sin tid var banbrytande och medger att operahuset bibehåller sin lyster trots tidens tand.

Vi hade hört talas om att det på några ställen skulle finnas kakel-plattor som var märkta med "made in sweden", så vi gick helt enkelt på upptäcksfärd. Efter att frågat flera personer och letat på de ställen vi kom åt och inte hittat det, fick vi helt enkel googla fram en bild istället....

Efter en lång tids dispyter om designen och de tekniska lösningarna mellan Utzon och den australienska ansvariga projektledaren valde 1966 Utzon i vredesmod att säga upp sig från tjänsten och åka tillbaka till Danmark. Man anlitade andra arkitekter som slutförde arbete men de ändrade några väsentliga idé koncept.

Det tog 30 år innan Utzon och Sydney försonades och de var i samband med en stor invändig renovering som man bad Utzon om hjälp. Några av hans ursprungliga interiör design-tankar återskapades då vid renoveringen.

Man upptäcker snabbt på plats att operan består av 3 av varandra separerad byggnader. Dock hänger alla byggnader ihop undertill i sockelvåningen.

Vi var alla väldigt imponerade av byggnaden och hur den skiftar i intryck beroende varifrån du beskådar den. Dock när man kommer närmare ser man att byggnaden har några år på nacken. Lite sliten och inte riktigt den finishen som tex operahuset i Oslo som Jimmie besökt två gånger.

Men han tycker att Sydney's operahus som byggnad och gestalt är mer tilltalande än Oslo's.

Foto lånat från Swedes in Australia

 

På eftermiddagen hade vi bokat in Whale watching. Vi var inte jätte taggade och trodde nog lite innerst inne att vi nog inte kom att se några. Det var sista veckan de körde turer för att valarna var på väg norrut. Valarna simmar från Antarktiskt och norrut för att kalva. Kalvarna har inte tillräckligt tjock hud för att klara vattentemperaturen kring Antarktis och de är dessutom säkrare från vithaj och späckhuggare, längre norrut.

Det första vi såg var Delfiner på ganska långt avstånd och sen spejade vi och spejade! Tillslut såg vi något som äntrade ytan. Valarna kan vara under ytan i ca 10 minuter innan de måste upp till ytan igen för att ta luft. Kaptenen var väldigt entusiastisk och hade ganska bra koll på hur de simmade och bra ögon!

Vi var ute i tre timmar och fick se totalt sett tio valar! Emil och Ebba blev lite rastlösa och tyckte tillslut att vi kunde ju se dem på Zoo, haha! Jag och Jimmie tyckte dock att det var väldigt mäktigt!

Vi gick hem och vilade lite och lagade mat på Vandrarhemmet för att sedan bege oss ut på en snabb tur, mest för att köpa lite frukostmat, men tog även en tur över bron.