Nyfunna vänner och sushi på löpande band!

När vi satt och väntade på boardingen på planet från Aukland till Tokyo satt vi bredvid en tjej och efter ett tag började vi prata lite. Hon var väldigt vänlig och hjälpsam och förklarade hur vi på lättaste sätt skulle ta oss från flygplatsen till hotellet. Vi bytte varandras kontakter på facebook och hon erbjöd sig att visa oss runt lite idag. Hon och hennes mamma hade tillsammans en ”Pharmacy” och idag var det national holiday och stängt, så de var lediga.



Vi träffade Anri och hennes mamma i Asakusa och gick till Sensojitemplet. Detta är Tokyos äldsta tempelplats och andliga centrum. Portalen in mot templet (Åskportalen) skyddas av två gudar ”Fujin och Raijin. Mitt under portalen hänger en stor papperslykta med tecken för åska.
Vägen fram till templet kantas av små shoppingstånd med souvenirer och mat. Det var som sagt National holiday idag och vi var inte ensamma med att besöka templet.

Vi strosade vidare och vi hade sagt att vi gärna provade på sushi på löpande band och de var snälla och letade upp en restaurang åt oss. De beställde in till oss och lät oss smaka på olika sorters tonfisk, laxägg, sjöborre och mycket mer. Supergott och jätte trevligt! Vi ville bjuda dem, men de protesterade vilt och ville bjuda oss. De sa att det var deras sätta att välkomna oss till Japan.

Vi gick över Sumidafloden och in i Asahis (öltillverkare) huvudkontor och åkte upp på 21e våningen, där vi tog kaffe och öl och satt och pratade. De var väldigt trevliga och gästvänliga.
Anri´s mamma reste runt i Europa för 45 år sedan i 7 månader. Hon besökte aldrig Sverige men var i Norge och Danmark. Hon var nyfiken på Sverige och hade med sig en japansk guide-bok om Skandinavien som vi bläddrade i och vi berättade mer om Sverige och våra traditoner.
Vi kände oss rörda över hur snälla de varit och tagit hand om oss så väl.
Vi skiljdes åt vid floden, där vi hoppade på en båt tillbaka och de gick mot sitt tåg.

Vi tog båten hela vägen till Obaida och Rainbow bridge. Obaida är en konstgjord ö med mycket häftig arkitektur. Vi möttes av hundratals japaner som spelade pokemon! Måste ha varit något speciellt just där. Vi fick igång gratis wi-fi lite längre in mot centrum och Emil fick prova lyckan ett litet tag, innan vi tappade kontakten igen...
Vi åt kvällsmat och tog sedan metro och tåg till hotellet (vi börjar få kläm på det här nu!).